Inklämt mellan legendariska sunkbarer ligger Sejdeln – och stället lever verkligen upp till sitt namn.
I taket hänger just sejdlar. Hundratals av dem. I övrigt är golvet klibbigt, trämöblerna slitna, robusta och grovhuggna, och i hörnet står de obligatoriska spelmaskinerna. För tillfället spelas poppig 80-talsmusik. Bland annat hörs Cyndi Lauper och Billy Idol.
Något inom mig önskar nästan att det stod askkoppar på varje bord. Sunkigheten är total. Intill ingången står en uttagsautomat.
Stället är så gott som tomt, bortsett från två herrar som passerade pensionsåldern för länge sedan. Precis när jag tänker det slinker ytterligare två herrar in. Av dialogen med bartendern att döma är de stammisar.
Nåväl. Jag beställer en smashburgare och en öl. När kalaset ska betalas känns det som om en tidsmaskin har tagit mig tillbaka till 1994: 50 kronor för burgaren och 38 kronor för ölen. Dessutom får jag välja bland 13 sorters öl. Erbjudandet gäller endast på söndagar.
Pommes som får Burger King att blekna
Maten tar cirka 20 minuter att få. Pommes fritesen är extremt goda – så krispiga att de får Burger Kings pommes att framstå som impotenta. Lite extra salt behövs dock. Dippen med vitlöksmajonnäs är okej, men inte mer.
Burgaren är lagom stor, brödet mjukt och köttet saftigt med en lätt krispig yta. Maillardeffekten finns där. Dressingen smakar däremot lite väl mycket av Kavlis färdigköpta amerikanska dressing. Om jag måste gissa väger köttet omkring 80–100 gram.
Det här är en bra mycket bättre burgare än snabbmatskedjornas och inte särskilt mycket sämre än det som serveras på mer pretentiösa burgarställen. Betyget blir en stabil åtta av tio.
Service med nöd och näppe godkänd
Som sig bör på en genuin sunkpub är servicen med nöd och näppe godkänd. Småprat existerar knappt.
Fler människor trillar in. Enbart män och pojkar. Studenter och pensionärer verkar vara de huvudsakliga målgrupperna.
Vad tycker du?